theworldskoolestbloggever

petter har ju som säkert alla vet redan börjat att jobba nattetid, vilket innebär att han jobbar mellan 00:00-06:00 alla dagar i veckan utom natten mellan fredag-lördag och lördag-söndagnatten.
det positiva med det här är först och främst att jag varje kväll när han åker iväg för att jobba kan lägga mig och i lugn och ro läsa mina böcker, något som petter annars inte uppskattar särskilt mycket.
dessutom, får jag äran att varje morgon när jag ligger och sover som skönast bli väckt av att en speciell kille tänder en lampa rätt i ansiktet och frågar:
-"är du vaken älskling?" för att jag glatt ska vakna för en timmas pratstund innan petter börjat bli trött och somnat medan jag själv precis har hunnit vakna till liv.

petter tänkte också göra en fuling när vi skulle säga hejdå förut.
istället för att i sin vanliga ordning pussas och kramas och allt vad man gör när man ska säga adjöken (haha) så lägger min fina man av en riktig bakis-brakare som inte direkt doftade rosor om man säger så.
-"men petter, nej, inte nu när du ska åka!"
-"jo, jag vill ju att du ska komma ihåg mig."

som tur var började jag som vanligt gestikulera alldeles för mycket när jag pratar (något petter dessutom finner oerhört underhållande) så han kunde förstås inte motstå frestelsen att gå och pussas och kramas och allt vad man gör innan man säger hejdå.
det är ju tur att han tycker det är sött iallafall.

så nu sitter jag här och vill att dom kommande fem timmarna ska gå fort så:
- att jag snart blir väckt av en tänd lampa i lysandes i ansiktet och en försiktigt röst frågandes om jag är vaken
- och för att sedan känna en varm kropp brevid min under täcket
- och så förstås den där konversationen, när mitt huvud är alltför sömndrucket för att veta vad jag egentligen pratar om men som är sådär härligt mysig och djup ändå.
 

åh, jag vet egentligen inte alls vad jag vill säga med det här inlägget förutom att jag avgudar dig petter.
du är det bästa som någonsin har gått i ett par skor.
jag älskar dig.
hihi